Förpackningsansvar – vad är det?

01 april 2009 at 4:06 e m (Kommunen, Sopor & Källsortering, Sverige, Världen) (, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )


Källsortering och ansvar – Vem ansvarar egentligen för vad? Det var en fråga som jag ställde mig själv efter att ha källsorterat under en period. Kommunen ansvarar visserligen för sophanteringen, något vi alla bidrar till och hjälper till att finansiera via skattepengar. Men varför står det på vissa förpackningar hur produkten ska sorteras och inte på andra? Vilka skyldigheter har jag som konsument och vilka har samhället?

Kommunen
Kommunen har renhållningsskyldighet, vilket innebär att de ansvarar för att avfall tas om hand och transporteras bort. Kostnaden för denna tjänst tas ut i form av en renhållningsavgift som betalas av medborgarna, företagen och producenterna. Dock får kommunen inte gå med vinst i enlighet med miljöbalken.

Kommunen har även en rapporteringsskyldighet till regeringen med naturvårdsverket som tillsynsmyndighet. Kedjan som går ser ut ungefär som följande.

Kommunen skriver en s.k. avfallsplan som de skickar in till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i sin tur sammanställa avfallsplanerna för de kommuner som ingår i deras område och därefter sända sammanställningen till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket meddelar de skyldigheter som kommunerna har och senare även hur resultatet stämmer överrens med den inlämnade planen.

När jag går in på kommunens hemsida för att se vad de skriver om källsorteringen finner jag en ganska kortfattad information. Informationen handlar om hur EU har bestämt ett rangordningssystem gällande avfall,  som man ämnar följa. Själva rangsystemets syfte är att minska på det enorma sopberg som finns.

Systemet har fem grundpunkter där första prioritet gäller minskning av avfall, andra prioritet handlar om återanvändning av avfall, tredje prioritering berör återvinning och en fjärde punkt avser energiutvinning från avfall. Även ett femte mål finns, vilket avser deponering av avfall m.a.o. man lagrar soporna. Kommunen skriver att om de ska kunna följa dessa EU direktiv krävs källsortering.

EU:s direktiv:
EU har sammanställt ett direktiv som alla medlemsländer ska följa för att förebygga och minska det växande sopberget, samt minska förpackningars åverkan på vår miljö.

Historik.


Redan i december 1994 fastställde europaparlamentet ett direktiv som skulle omfatta förpackningar och förpackningsavfall. Alla förpackningar som släpptes ut på marknaden samt förpackningsavfallet, oavsett vilken sektor som det använts inom eller om det nått hushållsnivå och oberoende av de material som förpackningen bestod av, skulle omfattas av direktivet.

Medlemsländernas uppgifter.
Åtgärder för att förebygga uppkomsten av förpackningsavfall åligger samtliga medlemsländer, vilka kan innefatta deltagande i nationella program eller utveckla återanvändningen av förpackningarna.
Grundläggande krav när det gäller sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet finns bestämda.

Medlemsländerna har som skyldighet att endast förpackningar som uppfyller de satta kriterierna får finnas på marknaden.
Medlemsländerna ska även ha databaser som beskriver landets genomförande samt att informationskampanjer till allmänheten ska göras. Obligatoriska uppgifter att lämna om förpackningar är: glas, plast, papper, papp, trä och metaller.

Resultaten.
De fördelar som kommissionen ser från start till dags datum från direktivet är att växthusgaserna har minskat och resursbesparingar har gjorts. Dessutom blir kostnaden för återvinning inte högre än bortskaffandet.

Ett av målen är att åtminstone 60 vikt% av avfallet från förpackningar ska återvinnas, hit räknas även förbränning och energiutnyttjande och 55 vikt% ska materialutnyttjas.
Man vill med direktivet dels skapa en gemensam specifik marknad, där förpackningar tillverkas enligt klara regler gällande återvinning och nyttjande av material. Sammansättningen för olika typer av förpackningar blir likartad, något som främjar handel mellan länder då återvinning är möjlig.

Naturvårdsverket:
Naturvårdsverket är den sammanknytande punkten dit all information passerar innan ansvar delegeras och resultat sammanställs. De är en central myndighet för frågor om miljövård, vilket innefattar naturvård, miljöskydd och hälsoskydd. Verket är en av de centrala tillsynsvägledande myndigheterna och ser till att lagar och förordningar som är kopplade till miljöbalken följs.

Naturvårdsverket har som uppgift att föra statstik om det antal förpackningar som finns på den svenska marknaden men även det antal som insamlas för återvinning. Siffrorna redovisas sedan till regeringen och vidare till EU Kommissionen.  Samarbete med övriga Eu länder sker genom en internationell genomföradekommitté där problem i införande och direktivet från EU kommissionen tolkas.

Förpackningsansvar:
Visste du att förpackningsansvaret för alla produkter som säljs i Sverige ligger hos producenterna. Det är de som ansvarar för att produkternas förpackningarna ska kunna återvinnas.

Vem är producenten?

Vem klassas som producent av förpackningar? Alla som tillverkar, för in i Sverige eller säljer en förpackning eller vara som är innesluten i en förpackning klassificeras som producent.

I Sverige har man lagstiftat om producentansvar för fem olika produktgrupper. Dessa produktkgrupper är förpackningar, däck, returpapper, bilar, elektriska och elektroniska produkter (inklusive glödlampor och belysningsarmatur).

Vad är en förpackning?


Hur klassificeras då det som vi benämner förpackning? Är det bara asken som varan ligger i eller är det även plasten runt omkring asken, kanske t.o.m. kartongen som alla askarna fraktades till butiken i?

Enligt förordningen om producentansvar för förpackningar definieras en förpackning enligt följande:

Förpackning: En produkt som framställts för att innehålla,

skydda eller presentera varor eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare, om produkten enligt bilaga 2 till denna förordning är en konsumentförpackning, gruppförpackning eller transportförpackning. Även en engångsartikel som används i detta syfte skall betraktas som en förpackning.”

En uttömmande beskrivning som m.a.o. inkluderar allt, från plasten runt cd-skivan till chokladasken vi köper. Det enda som inte inkluderas gäller restprodukter från produktionen. Undantag i förordningen gäller även förpackningar för konsumtionsfärdig dryck som huvudsakligen tillverkas av polymera material eller metall. Dessa går under förordningen om retursystem gällande plastflaskor och metallburkar. För farligt avfall finns speciella bestämmelser i avfallsförordningen.

Förpackningar delas in i tre olika kriterier, konsumentförpackning, gruppförpackning och transportförpackning.

1) En konsumentförpackning är den förpackning som utgör säljenheten och kommer till den slutliga användaren eller konsumenten.

2) Gruppförpackning kallas de förpackningar som i butiken omfattar en grupp d.v.s. produkten antingen säljs som grupp eller används materialet som komplement på hyllorna. Gemensamt för detta förpackningsmaterial är att det kan tas bort utan att det påverkar produktens egenskaper. Ex. på gruppförpackningar kan vara frigolitformen som tandkrämstuberna står i.

3) Transportförpackning är det material som används under hantering och transport, från fabrik till butik, för att förhindra skador på produkten.

Det här är inte en förpackning.

Saker som inte klassas som förpackning är bl. a. blomkruka som har för avsikt att följa växten under hela livstiden, verktygslådan, tepåsar, vaxskikt (ex, runt ost), korvskinn, engångsbestick. Den som bestämmer om vad som ska klassas som förpackning eller ej är EU.

Producenternas ansvar.

Producenterna ansvarar för att det finns ett insamlingssystem, i samarbete med kommunerna, där hänsyn tas till lokala förhållanden dvs. källsorteringen skiljer sig från kommun till kommun. Producenterna ansvarar således också för att hushållen ska få information om hur de ska behandla förbrukade förpackningar och måste bidra med uppgifterna till kommunen.

Informationen om själva källsorteringen, skyldigheten att sortera och resultatet av återvinningen svarar sedan kommunen för. I många fall syns på förpackningen vad du ska sortera den som, något producenten skrivit för att underlätta.

Producenten ska även se till att förpackningarna transporteras bort och återanvänds, återvinns eller tas om hand något som ofta görs i samarbete med kommunerna. För att finansiera detta tar producenten ut en avgift för varje produkt som säljs, storleken på avgiften beslutar producenten om.

Alla producenter måste meddela Naturvårdsverket, det antal förpackningar som sålts, mängden som insamlats och hur avfallet tagits omhand. Detta så att Naturvårdsverket sedan kan kontrollera och föra in i sina register och den internationella databasen som senare redovisas till EU hur återvinningen av förpackningar och förpackningsmaterial fortskrider.

Om producentansvaret – så här tycker myndigheterna.

Naturvårdsverket menar att införandet av ett producentansvar är ett led till att minska förbrukningen av material och komma till en naturvänligare och effektivare nyttjning av våra resurser. Man utmanar utvecklingen till att skapa mindre och lättare förpackningar och minska utsläpp av skadliga ämnen.

Kommunen skriver att det här är ett långsiktigt syfte, dvs. något som kan komma att ta lång tid att genomföra. Men det behöver inte ta tid. Vi kan göra något åt det omgående.

Din möjlighet att påverka!

Förpackningsansvaret innebär att vi som konsumenter har en kraftig påverkan på vår värld. Kanske inte en direkt påverkan med vår åsikt när det stiftas lagar och förordningar nere i Bryssel men i det lilla i vardagen. För det är här allting börjar så låt dina handligar föra din talan.

Det du kan göra redan idag är följande:

1) Släng inte förpackningar direkt i soppåsen där de hamnar till förbränning, utan sortera dem. Som konsument betalar du extra för att förpackade varor återvinns. Slänger du dem bara dubbleras priset då du dels betalar avgiften till producenten dels till kommunen för förbränning.

2) När du handlar välj varan som har (till synes) minst förpackningsmaterial och det mest miljövänliga materialet så påverkar du i större grad än du tror. Du har möjligheten att påverka med varje vara du köper, i varje butik.

Konsumenterna styr !

Källor:

Naturvårdsverket

EU

Notisum

Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser, Miljöbalken

Eskilstuna kommun

Seveso

Avfall Sverige

Tillsyns- och föreskriftsrådet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: